Tjejer mellan 20 och 30 som har vänskapliga sittningar tillsammans

I Chalmers damkör är det côtume att vara spexigt kreativ och komma upp med de allra tokigaste teman för alltifrån repertoarsammansättning till sittningar. Observera mitt ordval "kotym" - Chalmerskulturen bygger enormt på tradition och reproduktion, och när det kommer till sångkörerna antar jag att Galenskaparna och After shave till stor det får stå för mätstocken; "si och så många tokiga rim måste pressas in när vi inför kommande sittnings gyckel skriver om texterna till våra redan inövade låtar, annars håller vi inte Chalmersnivå".

Jag antar att det var så idén om "Currykören" kom upp. Ett antal tjejer måste väl ha suttit i soffan i Klok (det egna lilla tillhållet för koristerna i Chalmers kårhus) med varsin öl efter ett rep (det kallas spexig nog för "efterkör" - med uttalet [sh] vad gäller bokstaven "k") och spånat fram den briljanta idén att efter varje avslutad termin på Chalmers få en stämma att bjuda på currygryta under en avslappnad sittning i replokalen - trots att husmästaren inte tillåter varken mat eller dryck i salen, och framför allt inte alkoholhaltiga drycker. "Men han är så schysst, ju!" (Kontakter är viktiga - håll er väl med makthavare!)

Nåväl, igår var det således dags för en sådan där spexig bjudning igen.
- "Ni ville sluta en timma tidigare idag då?" frågade körledaren efter två timmars repande av noter på kyrkslaviska.

(Bogoroditse Devo, raduisya,
Blagodatnaya Mariye, Gospod s Toboyu.
Blagoslovenna Ty v zhenakh,
i blagosloven plod chreva Tvoyego,
yako Spasa rodila esi dush nashikh.)

http://www.musicanet.org/son/07/031t.mp3

- "Då går jag!" sa körledaren sedan.
Vi som blev kvar ordnade med stolar och bord för att få till en spontansittning för 30 tjejers mellan sig skapande av vänskaplighet och spexigheter.

Jag hamnade snett mitt emot en sjukgymnast till alt-etta som jag redan i början av terminen fått veta av min mamma jobbade tillsammans med henne. En gång på besök hemma berättade mamma detta.
- "En tjej på mitt jobb kom fram till mig och frågade mig om jag hade en dotter som hette Christine och sjöng i Chalmers damkör."
- "Jaha, där ser man!Berätta mer!"
(...)
- "Ja, så jag sa till henne att hon fick hålla ett öga på dig!"
- "Jaså?"
- "Ja, det känns ju bra att veta vad du gör och så!"
- "..." (Vad tror du att jag gör på mina körövningar egentligen?)

Igår på currykören kände jag att det fanns ett tillfälle. Jag hade undvikit det sedan terminens början efter att ha känt in alt-ettans attityd.
- "Jag tror att du jobbar med min mamma." sa jag neutralt till henne.
- "Ja, jag frågade henne direkt på jobbet om du var hennes dotter, haha!"
- "Ja, jag hörde det."
- "Och hon sa att jag fick hålla ett öga på dig!" (vänder sig om till sin läkarväninna och asfnittrar)
- "Ungefär så reagerade jag också när hon sa att hon hade sagt det." svarade jag neutralt. Alt-ettan slutade fnittra och såg lite extra på mig.

Jag vet varför min mamma sa det. Det är för att min mormor alltid sa det. "Jag håller ett öga på dig!" Mormor brukade gå ut med hunden och smyga på sina döttrar, framför allt min moster, mammas äldre syster, som var mycket mer stökig. (Mamma är den lugna, snälla och duktiga.) Mormor verkade inte lita på sina döttrar. Framför allt pratade hon inte med dem - hon smög på dem. Det ska här tilläggas att min mamma under sin vuxendom haft problem med symptom som liknar social fobi och erytrofobi.

Flickor på currykörer är hårda emot varandra. De hånar varandra. De ger varandra kängor med leenden. Det är bara till att svälja den beska medicinen. Ingen är genomgod. Alla hatar, irriterar sig och hånar. Jag har emellertid mycket litet längtan till att såra andra. Gör det mig till en tråkig kompis?

- "Vill jag att du ska låta andra vara dumma mot dig?" frågade känsloexperten (spelat och medvetet) förvånat efter att jag försökt uttrycka det som funnits inom mig till förmån för hans analyserande av det.
- "Haha!"
-----------------
- "Men det är också detta "Är jag värd att älska?" liksom - "Finns det någon som kan älska mig?" (gravallvar)
- "..." (plötsligt hjärtsnurp - det gravallvaret skrattar man inte åt)

Stenungsunds bibliotek är verkligen oslagbart

http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.243582-har-lanas-det-mest-i-vast

Berlin, jag sitter klistrad vid SVT-play
Jag låsas kunna förstå vad som står Frankfurter Allgemeine
Jag fuskar
läser tre dagstidningar innan
så jag förstår sammanhanget
Jag borde stå med dig,
under ett paraply vid under der linden
ätande på Nunberger Bratwurst med senap, drickande
en blaskig öl

Jag vågar inte ringa dig
jag borde inte ringa dig

så jag står med dig vid under der linden,
vi går ner i tunnelbanan,löser biljetter och åker iväg
Du bryter mina drömmar, som genom en liten vindpust
upplöses du i en dimma

L

Söndag och måndag

Igen och igen är det söndag ( Del 2)

Burroughs och jag lämnade Caloundras vatten,
När månen lyste upp stranden som brinnande solar,
Vi skrattade åt Bob Dylan, skrek ut vår erotik i natten,
Drog av oss skjortorna och skrek åt Bob Dylan, FUCK YOU Bob Dylan,

I terminalen i Frankfurt
Dikterar jag Ginsbergs, ”Hur att inte dö”
Jag och Adam går Oslo, diskuterande terminologi
Vi sjunger om Wieselgrensplatsen, om grönsaker och ris
Jag tar isär min kropp, Jesus Kristus blod och kropp predikar min konfirmationspräst
När Cypress Hill ekar ur mina ögonglober

Kriget mot terror, kapital förvandlingar
Och året är nu 2009
20 år sedan muren föll
och demonseradet fattigdomen
Varför ska jag Burroughs ta av oss kläderna inför sanningen?
Han äger trots allt en pistol
Fuck You to, Smilar Bob Dylan tillbaka
Drar av skorna och springer, springer, springer
In hans egen mystik

Går längs horstråken i Nurnberg,
Feta damer vinkar åt mig i sommarhettan
Öijers sommarhetta, mumlar jag om och om igen
Hon kommer från Budapest, studerar till läkare
Jag bjuder henne på kaffe, hon fnittrar
Jag köpet Lycky strike vid det stor tornet, försvinner in
I Nurnbergs gränder, slänger euro, tar in katolska böner,
Vaknar i Krakow, jag och Ginsberg på ett tåg
Adam ger mig böcker, vi slår upp en stor karta på cementgolvet
Tar på den väldiga muren där Konstantinopel möter havet

Jag förstår inte varför mitt café inte öppnar förrän klockan 11
Igen och igen är det söndag,
Och jag är fruktansvärt irriterad på det norska regelverket som säger,
Att det bara affärer på väldig få kvadratmeter som får vara öppna på söndagar.



Måndag

Sitter jag i väntrum
alla stittar på varandra
det hela känns bekant
jag saknar dig
när jag ser dig på bild

Jag saknar en annan
när jag hör dina ord formuleras
till luftburna känslostormar

LS

Att inte rädas besvikelser, tårar, svek, aggression förluster

Det är en begåvning, inte en förbannelse, att leva i vetskapen om att bakom varje hopp om njutning, kärlek, vänskap, närhet, trohet och glädje lurar sveket och aggressionen. Utan motpolerna kan inte balans uppnås, även om man måste leva som stående på en gungbräda. Visst kan det vara skrämmande att när man minst anar det på den där smala brädan behöva springa över till motpolens motpol om man väl erkänt dess behövliga plats för att överhuvudtaget möjliggöra "gungbrädning", men snart lär man sig väl att bemästra en sådan balansgång.

När jag var 8 år ville man flytta upp mig i 12-årsgruppen i Stenungsunds gymnastikförening. Jag var grym på balansgång. När jag istället började med konståkning, hade jag samma sinne för balans kvar - särskilt på markträningarna, som också de innefattade balansgång. Vi gjorde flygskär på bommen. Vi gjorde skjuta-hare på bommen. Det krävdes styrka, smidighet och balans - och ett sinne för vad som såg snyggt ut.

Jag vet att känslolivet inte gärna låter sig beskrivas i ord, men en och annan liknelse måste man nog försöka ta till om man som jag i vuxen ålder tvingats bygga om "förståelsen för känslolivet" (om det nu alltså går). Den ovanstående liknelsen säger emellertid ingenting om vare sig grundantaganden eller förklaringar. Men man kan ju drömma om ökad kunskap ändå.

http://www.dn.se/sport/fotboll/djurgardens-ras-1.990123


hahahah

Torshov 17:18

allt lungt